The road to hell is paved with good intentions

Good intention, ett

Good intention, två

Good intention, tre

Good intention, fyra

Hell, ett

Hell, två

Hell, tre

Men nä, Skatteverket. Jag var inte inne mellan midnatt och sju!

Jag försökte gå in här på eftermiddagen igår. Räknas inte det som mellan "07.00 och 24.00"? Har vi inte samma tid, jag och Skatteverket?

Snälla då, jag vill ju bara jobba en liten stund

Lillan lär sig dator. Dessvärre på min jobbdator.

Cut the political nonsense

Dagens absolut bästa citat. Sagt av Eli Gold, en mycket hårt ansatt politisk rådgivare i tv-serien The Good Wife. Citatet föranleds av att hans klient som kampanjar för state attorney blivit anklagad för att vara homofobisk och "going soft on Israel".

"Oh for Gods sake. Just talk to Peter and find out how much he loves the gays. AND Israel".

Ansatt. Men vansinnigt underhållande.

I beg to differ

Så här skriver GP idag. Vi ska alltså sova mer, hävdas det. Låt mig säga att jag är tveksam: I lördags kl två på natten var jag odödlig och ägde dansgolvet på den lokala puben efter att ha varit runt i halva Landvetter och ätit och druckit. Några få timmar senare är jag fullständigt stendöd, bakis, illamående och ont i huvudet. Vad skedde egentligen under de timmarna? 

Jo. Jag sov. 

Alltså. Eftersom jag drack tämligen obegränsat med vin under kvällen och mådde toppen, måste alltså söndagens kval bero på sömnen. Jag borde med andra ord fortsatt dricka vin och inte sovit alls.

Så. Var försiktiga med detta...

... medan ni kan hälla i er hur mycket som helst av detta.

När idealet "Jag kan själv" får råda

Lila, randiga strumpor, svarta tajts med röda blommor samt grön topp med vita prickar. Hade nog inte valt detta om jag fått bestämma. Men nu fick jag ju inte det.

Kan man anmäla detta till arbetsmiljödomstolen (om det finns en sån)?

Jag säger till den "sjuka" fyraåringen:

– Mamma ska bara prata med den här gubben en stund. Det är jätteviktigt, kan du titta på teve så länge?

Intervjun pågår en stund men avbryts av att fyraåringen gallskriker:

– Mamma, jag är FÄÄÄÄÄÄÄRDIG. Det kom både kiss och bajs.

Det fladdrar till i en tyll... kjol

Två konstiga saker hände just nu:

1. Jag gick frivilligt ut och powerwalkade.

2. Jag upptäckte när jag kommit halvvägs att jag hade springskor - och tyllkjol.

NOTE TO SELF: Du måste börja titta dig själv i spegeln, Jenny.

Brontë Sisters going apeshit (eller nåt).

Snodde den här av Book Cover Girl. Rolig på väldigt många sätt.

Lätt rödvinsmarinerad av Milano

Dolce & Gabana. I storlek 23. Worth dying for.

Kräver inga ord.

Vägarbeten av den här typen ligger utspridda lite slumpartat över hela Milano. Exakt vad som görs gick inte riktigt att reda ut.

Den här byggnaden går inte att göra rättvisa genom en sketen mobilkamera. Men jag höll verkligen på att trilla baklänges, bokstavligt talat, när jag såg den första gången. Del Doumo. Wow!

Entrén till köpcentrat Doumo.

Göteborg har Nordstan. Milano har det här.

Ett ständigt återkommande tema i Milano: Ohyggligt vackra saker man inte har råd att köpa. Som dessa. Som kostade 18 000.

Man gör saker med stil i Milano. Till exempel är de rätt grymma på att bygga centralstationer.

Har i genomsnitt dragit i mig en pizza och en pava vin om dagen. Vill föra till protokollet att pizzorna är mindre än svenska barnpizzor. Kan dessvärre inte säga det samma om vinflaskorna.

Här kan man köpa biljetter för att se da Vincis Nattvarden. Om man är ute två månader i förväg. Det var inte vi.

Märklig italiensk staty. Någon var på lite halvpissigt humör, kan jag tänka, när hon eller han skapade denna.

Sådana här gick det åt en masse. Sammanlagd promenadsträcka: Cirka 2 mil.

En halvliter rödvin åt gången på den här baren. Hela livet rödvinmarineras liksom.

Den här fjantiga teven med kornig bild fick definiera "sports bar" för de som ville titta på matchen Inter-Juventus och som inte hade biljetter.