Den onda mammans strategi

22.00. Båda ungarna sover. I alla fall ligger båda i sina respektive sängar och ingen gallskriker, gråter eller ropar på mig eller pappan. 

Jag sparkar nämligen upp ungarna tidigare än de behöver gå upp. I synnerhet den lilla som egentligen kan sova till halv nio men som numera tvingas ur sängen 07.00 då den stora ändå ska upp. 

Alltså, seger. Den första sedan jag fick barn. Det var tio år sedan.

I all ödmjukhet, menar jag

Dessa finnar

Gäsp, gäsp

Jag inser att jag slår in vidöppna dörrar men jävulen vad kasst Robinson är!

Kvack, kvack

Jag tror jag skulle vara väldigt bra på att vara rik. Snuskigt stenrik så där så jag skulle kunna bada i pengar.

Visst går det att se mig så här?

Saker jag tycker väldigt mycket om nu men som ändå inte är skumtomtar

Etylmorfinhydroklorid

Hostmedicinen Lepheton is da shit, mina damer och herrar. Å andra sidan förväntade jag mig inget annat. Jag menar, ett läkemedel med biverkningar som yrsel och hallucinationer måste ju bara funka.

Funktionella produktnamn

Mjuk fot ger mjuka fötter. Bra, tycker jag.

Krämer för external use only som man vill äta

Köpte ett testkit från Exuviance. Jag vet inte hur bra krämerna är för varje gång jag öppnar flaskorna blir jag helt förförd av doften och vill hälla ner krämerna i halsen.

Boston Legal

Vill vulgo-hångla-upp skaparen David E. Kelley för jag vet inte hur jag ska tacka honom på annat sätt. Herreminjävlagud, vad begåvat detta är. Denny Crane for president!

Bättre aldrig än sent

Jag firade aldrig kanelbullens dag så jag tog igen det idag. Genom att äta fem. FEM kanelbullar. Nu vill jag bara spy.

När man måste täcka det mest orangea

Idag var jag på kundmöte. Jag och mitt och orangea hår. Framför spegeln idag på morgonen ville jag maskera det värsta. Så. Vad göra? 

Mascara, kom jag på. 

Låt mig bara säga att jag var oerhört glad för att det inte regnade i Malmö. När jag var där, jag och mitt orangea hår med svarta mascaraslingor.

Jag ville ju bara att hon skulle säga: det är du värd

Jag meddelade min PT idag att det går inget vidare det här med käket. Resonemanget "Jag får äta kladdkaka för jag har tränat" bet inget vidare. För att uttrycka sig milt. 

Det lät mer i stil med: "Det där resonemanget håller inte, Jenny! Kosten är lika viktig som träningen".

Okej då.

Jag SKA tänka om och tänka rätt.

Snart.

Ibland undrar jag vad i helvete jag håller på med

Jag tränar sex dagar i veckan och det har gett mig jävligt ont i en höft. Den smärtan blir avsevärt värre av vissa rörelser som typ utfall. Därför, sa min PT, ska jag undvika den sortens träning så höften får vila. 

Vad gör jag? Jo. Jag går på Mage/rumpa/lår-pass där 80 % av övningarna är just exakta sådana som jag inte ska göra.

Normala människor hade sagt som det var till instruktören och gått upp på gymet istället. Men inte jag. Inte då. Jag biter ihop och fortsätter passet av rädsla att alla ska tänka "Typiskt att tjockisen ger sig".

OM någon nu hade tänkt det, vad i helvete spelar det för roll? Varför är det viktigt för mig vad okända människor ev tänker, eller inte tänker om mig? Och - uppenbarligen -  i sån utsträckning att jag hellre riskerar min hälsa än att riskerar att de tänker så.

Dessutom: Årets coolaste kundmöte i morgon är inställt.

Dessutom: Min fyraåring vägrar sova

Dessutom: Jag är orange.

Hej, Jag heter Jenny. Jag är en morot.

Saker jag inte trodde jag skulle göra men nu har gjort

Det började så här ...

... och sen så här...

... för att sluta så här. Orange hårfärg alltså.