Tema: Tre saker som skulle förändra världen

Min stora tjej har kommit in i åldern där frågor som "Varför finns det knark om det är farligt?" och "Hur kommer det sig att rika människor inte ger till fattiga?". Och att ge sig in i en debatt om marknadsekonomins svartaste sidor och förklara Världsbanken och korruption och så där ter sig en smula overkill. Istället ska jag rädda världen. Så med obegränsat med pengar skulle det gå till så här:

1. Starta ett bageri där hemlösa människor skulle få jobba med att baka bröd, sälja och behålla hela vinsten själva. Mat, jobb och stålar i ett slag, alltså.

2. Lägga grunden till en fond som skulle sponsra människor till göra saker som är norm-brytande. T ex: Är man en svart, muslimsk bög och vill jobba som dörrvakt kan man ansöka om bidrag för utbildningen här (alt. arvodet till en jävligt bra advokat som kan stämma krogarna som inte anställde vederbörande).

3. Ge mikro-lån till afrikanska och indiska kvinnor.

*borstar dammet av axlarna och konstaterar att jag än en dag gjort skäl för lönen*

Jag höll och höften gjorde nästan inget ont alls

Jo, jag känner mig gammal när dagens glädjeämne är: Jag kan träna utan att det gör ont i höften. Men jävlar vad skönt. Nu ska jag inte börja slarva med stretchen utan göra EXAKT som min personliga tränare säger. Beach 2011. Here I come.

Lurade! Det är inte jag! Det är Barbie.

Oh my God the stupidity

Får hon någonsin bli smutsig?

Tipstack till Maria H.

Come to mama

Eftersom jag och Boston Legal gjorde slut igår behöver jag något att trösta mig med. Och förstahjälpen låg i brevlådan.

Har skyhöga förväntningar på den här. Som tydligen ska vara den sista i serien.

Det kunde ha varit värre

Var hos min PT idag och la upp resten av mitt träningsprogram. Hade bara tappat ett halvt kilo på vägen, men fyra cm runt midjan, två runt låret och en runt armen och är minus en procent på kroppsfett. Inte mycket att skriva hem om - men det kunde ha varit värre.

Snyft, snyft

Jag har ett liv. Jag har ju det. Men ibland är det svårt att tro det eftersom jag så inihelvete lever mig in i de teve-serier jag tittar på. Nu har jag tittat på alla Boston Legal och sista avsnittet var förstås så elegant och smart och rörande att jag gråter som en unge med sönderslagna knän.

Men vad fan det går inte!

Nu är den snart slut, Boston Legal. Fördelen med att vara lite seg som jag är att man kan ladda ner hela smacket och knarka teveserie ohämmat  i flera veckor. Nackdelen är att abstinensen är brutal när det blir dags att avgiftas. Och att jag inser att min lilla crush jag har på James Spader (jo, jag vet att han har tantkinder men det spelar ingen roll. Sett The Secratary?) antagligen är över.

Snyft!

James Spader pre-tantkinder.

Som om jag vore 15 igen och på väg till rektorn

På måndag ska jag träffa min PT för en första uppföljning. Den kommer inte gå så bra eftersom jag bara kunnat träna tvååenhalv vecka istället för fyra. Och har dessutom inte varit så jävla noga med kosten. Det känns lite... gulp!... så där. Som om hon kommer skälla på mig och jag kommer känna mig en som uppläxad unge.

Placebo från Cloetta

Lillan, efter att ha busat i snön som en galning i mer än en timma:

– Mamma, jag tror jag är sjuk.

– Ojdå, men det går nog över.

– Nej, det gör det inte.

– Du kanske behöver Alvedon.

(Med mycket svag och knagglig röst):

– Jag tror jag behöver en skumtomte.

Glad att någon gillar det där vita

Sötast i stan. Vilken stad som helst.

Strike a pose.

Gör snöänglar fast i nån slags surrealistisk version.

"Kom hit du också mamma". Javisst. Eller inte.

Glad tjej i snön.

Arg tjej i snön.