Vet inte ens om detta kan definieras som ett i-landsproblem men i alla fall

Vi kan inte bestämma oss. Vi kan inte bestämma oss för Turkiet eller Mallorca. Båda ser så himla härliga ut. Turkiet har ett fantastiskt poolområde med rutschkanor som största fördel, men lång restid och äckel-värme som nackdelar. Å andra sidan ligger man ju bara vid poolen ändå.

Vart skulle ni ha åkt? Hit eller hit?

Drastiskt

Jag har haft långt hår så länge jag kan minnas (med några få undantag). Jag älskar att ha långt hår. Om jag skulle välja något som karaktäriserar mitt yttre skulle jag säga, mitt hår. Då kan man ju tro att jag också är rädd om det. Tvättar, packar-in, klipper, ... Men icke. Det var säkert ett år sedan jag var hos frissan och det jag gör med det är att tvättar det. För att sedan sätta upp det i en tofs. Jag är dessutom ap-dålig på att sätta upp det. Att få två flätor att sitta i hyfsat samma höjd är liksom så långt jag kommer. Alltså borde jag klippa av det. Jag borde offra mitt flaggskepp (som alltså är gistet och murket och helt out of time) och bli korthårig. Se vad fint det är!

Åh, vad läckert!

Och vad fan, jag kanske ska bli blond också när jag ändå är igång liksom?

Och jag utgår ifrån att jag med automatik blir lika snygg och smal som brudarna här i samma ögonblick jag klipper mig. Det är väl så det funkar?

Doktorn, jag har vrickat tungan. Vad göra?

Jag försöker sjunga med i den här. Kan meddela att det går så där bra. (Med tanke på att jag inte är särskilt bra på vare sig engelska eller sång, kanske inte det kom som en stor överraskning). (Men ändå).

Var fan finns off-knappen?

Två tioåringar står runt mig och låtsas vara invandrare, talar svenska med extremt tafflig brytning, samtidigt som de gör någon slags akupunktur på mig och sjunger i en mikrofon. Är det saker som bara händer i mitt hem?

Funderingar från kammaren

Hade jag varit man är jag rädd för att jag skulle ha hetat Börje. Det är det enskilt fulaste mansnamnet jag vet. Jag hade verkligen varit dålig på att heta Börje. Bara så ni vet.

Saker man inte vill att barnen ska säga till psykologen när de förhörs om mord

Jag till fyraåringen och hennes kompis:

- Hej fisarna, vad gör ni?

- Vi leker mamma, pappa, barn och Ida ska föda barn och jag ska såga av henne foten.

Öh... okej.

Älskling, du vet väl att du kan prata med mamma om vad helst va?

Nu vet jag vad det är

Jag har åkt skidor i dag. Cirka 12 meter. Efter den sträckan hade fyraåringen fått nog och i ärlighetens namn jag också. Vi tillbringade ett par, tre timmar i och runt elljusspåren och under tiden definierade jag två faktorer som påverkar (och förstärker) min aversion mot vintern:

1. Snön. Det är verkligen ett vedervärdigt påhitt.

2. Skidåkare. Att vuxna människor hasar omkring i underställ i spartanska klubbstugor och myyyyyyser och pratar snökvalitet och valla kan få den starkaste att bryta ihop. Eller i alla fall mig.

Now we´re talking. Inga underställ, inga iskalla vindar, inga skidåkare, inga snövallar.

Testa mina vingar (eller stavar i alla fall)

Imorgon ska jag tydligen åka skidor. Den enda ambitionen jag har med den skidturen är att inte köra ihjäl mig själv - eller någon annan. Återkommer imorgon med uppdatering. Och gör jag inte det kan ni kanske komma upp till Landehof för likvaka.

Ni fattar ju själva hur dåligt jag klär som lik. Håll tummarna för att jag kommer ihåg hur man skidar sig fram i spåren och inte kör ihjäl mig.

"Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen"

Jag slöbloggsläste och hittade ett inlägg med rubriken ovan (kommer inte ihåg vilken blogg). Jag blev faktiskt lite inspirerad! Om bara den här förbannade förkylningen, som har hängt i i snart tio dagar, kan släppa så jag får gå på spinning igen.

Då ska jag ha det som mantra!  
"Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen"

Vanity above all

Mitt nyårslöfte för 2011: Att bli mer fåfäng. Med det menar jag att jag mer frekvent ska titta mig själv i spegeln. Kanske rentav varje dag. Detta mest för att undvika att en enda gång till komma till dagis för att upptäcka att jag glömt att ta av mig nattlinnet. Att ränna en hel dag på stan för att på bussen hem se att ett knälångt linne är utåin och blottar gigantiskt tvättråd skulle jag kanske också slippa. Eller, för all del, ta mej upp till elljusspåret i träningskläder - och tyllkjol. 

Spegel, spegel på väggen där se till att jag inte glömmer byxorna över långkallingarna när jag går ut.