Vissa dagar är inte så himla bra

Jo, jag vet att jag skrev för några timmar sedan att det var en bra dag. Och det var det. Då. Efter min fridfulla morgon blev det lite mer hektiskt; Åkte med maken in till stan för jag skulle på ett jobb och hinner precis ut på motorvägen när de ringer från dagis och meddelar att lillan kissat ner alla kläder och behöver torra termobyxor och nya stövlar. Kan inte vända på motorvägen. Eller backa (gissa varför) tillbaka till avfarten.

Nåväl. ungen får vara inne tills jag hinner tillbaka.

Inne i stan möts jag av en intervjuperson som inte sovit på fem dygn och som är uppenbart obekväm med intervjusituationen. Jag stressar igenom alla frågor och kastar mig på första bussen tillbaka hem. Precis vid avfarten från motorvägen in mot Landvetter - tar det stopp. En lastbil framför oss har inga bromsar, berättar man. (Varför hade inte chauffören märkt det tidigare, undrar vän av ordning?). Med en icke rullande lastbil framför oss och en gigantisk kö bakom oss var det inte mycket att göra mer än att stå där man stod. Då slår det mig att stora tjejen antagligen kommit hem från skolan. Och att hon inga nycklar har med sig.

Ringer som en tok till hennes mobil (Hahaha, så naivt av mig. Som om hon skulle ha den med sig? Hahahaaa!). Småspringer från bussen i väldigt snygga men väldig glashala stövlar och möts av inte bara en utan två ilskna tioåringar som dessutom är galet kissnödiga. Slänger upp dörren, packar nya utekläder till lillan, halkar iväg i snyggestövlarna till dagis, lämnar kläder och hem igen. 

Sedan dess, 14.45, har jag hunnit göra korrändringar i en text samt intervjua en brutta för en annan. Nu ska jag till dagis igen. Och hämta den lilla.

Sen ska jag inget göra mer på heeeela dagen.

Erkänn fina! Galet varma och goa och liksom som tofflor fast utomhus. Men hala. Jävligt hala.