Dottern skrev läxan, översättning från engelska till svenska. Översättningen som sådan var perfekt, men handstilen bedrövlig och dessutom var det skrivet på ett papper som lillan ritat gubbar på på baksidan.
Jätteduktigt, sa jag, men skriv om det på ett fint papper så fröken kan läsa.
Jag ska inte gå in på detaljer, låt oss bara säga att vi hade delade meningar om det detta skulle skrivas, eller inte skrivas igen. Det slutade med att dottern skrek: Du är aldrig nöjd med mig!
JO! Jag är nöjd med dig alltid, alltid. Villkorslöst nöjd med dig är jag. Men du kommer inte undan med slarv, försökte jag.
Ni förstår vart jag vill komma va: Trots att jag är medveten om att jag har rätt, och att hon bara försöker spela på mitt dåliga samvete (som jag normalt inte har) så lyckas hon.
För tänk, TÄNK om hon har rätt? Tänk om hon känner att jag inte är nöjd med henne?
Herregud hela jag går sönder!
2 kommentarer:
Lugn! Hon VET att du är nöjd, med hela sin kropp och själ vet hon att du är nöjd!
Jag hoppas det!
Skicka en kommentar