Sus skriver idag om en lite rolig burka-encounter vilket fick mig att komma ihåg en också. Vi satt på spårvagnen ut till Hjällbo för att hämta pappan i familjen som arbetar där. Mitt emot oss satt en kvinna med bara en liten öppning för ögonen och var för övrigt täckt från topp till tå. Fyraåringen tittar med stigande fascination på henne för att till slut peka med hela handen och utropa:
– Titta, mamma, hon har också cocacola, lika som jag!
 | ||
| Lite gulligt att man väljer att se det man kan identifiera sig med och känna igen, som en cola, .... |
 |
| ... istället för det man inte riktigt förstår. |
2 kommentarer:
Mycket gulligt.
Och med anledning av ett inlägg längre ner: Jag kan inte heller sjunga, inte så många olika toner i alla fall, och jag ska börja i en kör där man får mima när man känner för det! Det finns en plats för alla i vår herres hage.
Haha! En SÅN kör vill jag också hitta:-)
Skicka en kommentar