Ni vet hur ungarna kan bli ibland vid middagsbordet, när man kanske lagt ketchupen i en hög istället för att bre ut den på korven? De sitter med håglös min, halvöppen mun och på-pin-kiv-äter en makaron i taget som för att visa vilken misär de lever i. Till vilken nytta, kan man fråga sig?
Exakt så gjorde jag i dag fast på spinningen.
Jag ville ha musiken på skiva 21 till träningen och just den skivan hade hon inte med sig. Min första reaktion var att hoppa av cykeln och slänga igen dörren när jag gick men så pass lyckades jag behärska mig. Men hela träningen gjorde jag A när hon sa B. Ha! Jag vrider bara ett halv varv på motståndet istället för ett helt. In your face, bitch!
Jag är säker på att hon ligger sömnlös i natt över att jag inte tränade fullt ut.
Eller kanske inte.
2 kommentarer:
Men visst önskar man lite grann, att någon skulle märka det där gnisslet som finns hos en de där dagarna. :-)
Eller hur? Det är ju inte lika kul att tjura när ingen ser det:-)
Skicka en kommentar