(Ja, jag inser att rubriken är gräsligt infantil och tro mig, inlägget går i samma anda).
Jag är 40 år gammal. Gift. Bor bra. Har goa vänner och fantastiska barn. Tjänar helt okej. Reser. Kan äta gott och mår på det stora hela bra.
Men så fort något går emot faller min självkänsla som en jävla sten.
"Varför slutar de att prata när jag kommer"? (För att samtalsämnet var slut kanske? Nej, det kan jag inte tro utan utgår från att det beror på att jag är en idiot som de just pratat skit om).
"Varför ringer inte redaktören?" (För att han/hon inte har jobb att lägga ut nu? Nej, det kan jag inte tro utan utgår från att det beror på att jag fuckat upp förra gången jag gjorde uppdrag och att de bara inte kan med och säga det till mig).
Nu idag fick jag ett mejl där man tydligt och distinkt lät meddela att jag inte gått i vidare i processen att bli mediacoach, ett uppdrag jag verkligen ville ha.
Och nu vill jag bara stortjuta. Varför? För jag är usel och inget kan! (Och det hjälper inte att jag redan på förhand visste att jag inte var kvalificerad).
Fan!
Tycker inte alls detta är kul. Passar nog inte som frilans. Vill bara vara anställd och omhändertagen.
2 kommentarer:
Men Jenny. Leta fram något gott, gärna med hög sockerhalt, stoppa in det i munnen och njuuuut!
Sen tar du ett steg åt sidan och tittar på alla dina bra sidor.... så! Glad?!
Skit i det, Jenny! Du kan visst! Fast de fattade inte det bara.
Skicka en kommentar