Summa sidvisningar

12 november 2011

Vov!

Vi har så spännande inredning sedan vi skaffade hund.


Exempelvis hänger alla sladdar lite avantgardistiskt så där-

11 november 2011

Tuppstolt!

Min man jobbar som rektor på en skola. Tillsammans med sin kollega har de blivit utsedda till Årets Ledare i Göteborg! Vad ger ni för den då?

Ett F, ett F, mitt kungarike för ett F

Motspelaren la just lera.
Över L finns en fri tripple word-ruta.
Gissa hur många F jag har?

UPPDATERING: Kom på att jag kunde skriva MELERA.
Gissa om det godkändes?
*galen*

Jävulens redskap

Powerpoint.
Allvarligt talat?

Ett nytt slags hundproblem

Normalt hör man hundägare gnälla över att deras jycke fäller massa hår. I vår familj gnäller hunden för jag fäller massa hår.
I och för sig behöver han ju inte äta upp hårstråna, men dit har han inte riktigt kommit än.

7 november 2011

Men oj, jag trodde det stod KULEskum


Ett misstag kan ju även den bäste som bekant göra. Och nu när jag har dem hemma så...

Men ser där ja!

Hostade mindre i natt. Men vaknade med ögoninflammation.
*ge dig bacilljävel*

6 november 2011

Bättre än Alvedon

För att vara en människa som aldrig blir sjuk har jag varit förvånansvärt krasslig sista tiden. När jag äntligen blir frisk har jag nu åkt på nåt i halsen, hostar, lite skallebank så där.
Då måste man ha medicin.

Maken föreslog att vi skulle äta kvällsmat på Heaven 23. Vem är jag att bråka om det? Blev 600 spänn fattigare men genast piggare.

Men visst kan man se spår?

Sus skriver i dag ett inlägg om varg och jakt, som bör läsas. Och det fick mig att tänka på att alla hundar faktiskt härstammar från just vargen.
Och i vår hunds fall är det ju helt uppenbart.

Graaaw! Livsfarligt vilddjur.

Vi kanske ska sitta och äta någon annanstans?

Normalt sitter vi vid matsalsbordet och äter middag men i går ville ungarna se nåt på teve och vi gjorde dem sällskap.
Till någons stora lycka.
Titta! Jag når upp till bordskanten nu.

4 november 2011

Hur mycket kan man orka med?

"Först skulle jag kissa, sen äta, sen bita lillan i tårna. Kan man få sova nu då?"

Åsså var det visst det här med barnen

Försöker fostra Bosse. Det är så klart viktigt att han vet vad han får och inte får göra, eller hur?
Men det verkar som vi får köra ett varv till med lilltjejen också.

Av alla ställen liksom. Köksbordet?

Nästa projekt som mänskligheten kan vara redo för

Mänskligheten har tagit flera stora steg för ett bättre liv.
Vi tillverkar ketchupflaskor med små öppningar.
Vi har börjat använda förinspelade meddelanden på spårvagnarna så man faktiskt hör vilken nästa station är.
Vi har, i alla fall ibland, lyckats producera shoppingvagnar som nästan går att köra rakt fram.

Nu anser jag att vi är redo för nästa kliv framåt.

Att genmanipulera clementiner så de kommer utan det vita gojset. Okej?

3 november 2011

Om konsten att gosa med en älg

Det här var nog inte så jädra genomtänkt va?

Så ska det låta?

Visst är det normalt att högtalarna i köket knastrar och sprakar när man tänder lampan i badrummet på andra våningen?
Väl?
*nähä, ringer en elektriker dårå*

Nice!

Måste slå ett slag för två väldigt bra saker:
1. Apoteket. Men Gud så bra det har blivit! Fina produkter, bra priser och allt från Alvedon till foundation på samma ställe. Gillar.
2. Bibliotek. Mysigaste, bästa plejset ever. Och det är gratis, tyst och stressfritt. Har ni någonsin hört talas om en bibliotekarie som gått in i väggen?

Tycker om saker som slutar på ek. Helt enkelt.



2 november 2011

Så olika det är

En kompis till mig skrev just på sin FB att hon samlar sten på en strand i Frankrike.
Själv ska jag storhandla på ICA Kvantum i Landvetter.
Nästan samma sak.

Om skobutiker och cellulosa

Som frilans kastar man sig ganska brutalt mellan olika ämnen. På dagens intervjuagenda står det:
- tjej som äger rolig skoaffär
- ensamstående pappa som räddar liv på sjön
- analys av marknaden för isoleringsmaterial i Sverige med tonvikt på cellulosa.

De två första har jag under kontroll men trean? Är det NÅGON som vet vem man ska prata med? Tips?

1 november 2011

Vi blir aldrig sjuka!

Vi är en löjligt frisk familj. Folk kan snora och spy högt och lågt och vi blir aldrig sjuka. Men efter Romresan har det kommit slag i slag. Först däckades jag av förkylning, sedan började lillan att spy, sedan började jag att spy och nu har storan börjat spy. Maken står fortfarande upp, och Bosse verkar gilla läget (eftersom alla ligger ner och det är hans favoritsysselsättning).
Vad hände med att aldrig säga aldrig?