Lätt rödvinsmarinerad av Milano

Dolce & Gabana. I storlek 23. Worth dying for.

Kräver inga ord.

Vägarbeten av den här typen ligger utspridda lite slumpartat över hela Milano. Exakt vad som görs gick inte riktigt att reda ut.

Den här byggnaden går inte att göra rättvisa genom en sketen mobilkamera. Men jag höll verkligen på att trilla baklänges, bokstavligt talat, när jag såg den första gången. Del Doumo. Wow!

Entrén till köpcentrat Doumo.

Göteborg har Nordstan. Milano har det här.

Ett ständigt återkommande tema i Milano: Ohyggligt vackra saker man inte har råd att köpa. Som dessa. Som kostade 18 000.

Man gör saker med stil i Milano. Till exempel är de rätt grymma på att bygga centralstationer.

Har i genomsnitt dragit i mig en pizza och en pava vin om dagen. Vill föra till protokollet att pizzorna är mindre än svenska barnpizzor. Kan dessvärre inte säga det samma om vinflaskorna.

Här kan man köpa biljetter för att se da Vincis Nattvarden. Om man är ute två månader i förväg. Det var inte vi.

Märklig italiensk staty. Någon var på lite halvpissigt humör, kan jag tänka, när hon eller han skapade denna.

Sådana här gick det åt en masse. Sammanlagd promenadsträcka: Cirka 2 mil.

En halvliter rödvin åt gången på den här baren. Hela livet rödvinmarineras liksom.

Den här fjantiga teven med kornig bild fick definiera "sports bar" för de som ville titta på matchen Inter-Juventus och som inte hade biljetter.