22.00. Båda ungarna sover. I alla fall ligger båda i sina respektive sängar och ingen gallskriker, gråter eller ropar på mig eller pappan.
Jag sparkar nämligen upp ungarna tidigare än de behöver gå upp. I synnerhet den lilla som egentligen kan sova till halv nio men som numera tvingas ur sängen 07.00 då den stora ändå ska upp.
Alltså, seger. Den första sedan jag fick barn. Det var tio år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar