Summa sidvisningar

1 december 2010

Så dödar man en giraff

För länge sedan läste jag freds- och konfliktlösning på Göteborgs universitet. Där fick vi lära oss om Giraffspråket. Giraffen, med stort hjärta och lång hals, ska symbolisera empati och överblick. Grejen med giraffspråket är att man på ett empatiskt sätt ska kommunicera med sin omgivning så 1. ingen blir sårad, 2. man når fram med det man vill ha sagt. Detta ska vara särskilt effektivt på barn. Den grundläggande tanken är att om man förklarar VARFÖR man vill att barnet ska göra på ett sätt eller annat, kommer barnet att förstå detta och agera utefter föräldrarnas vilja.
Nån som anar att giraffspråkets grundare var barnlös?
Idag inleddes dagen med att lillan ville ha sin turkosa älsklingströja - som var helt insmetad med gårdagens bär-smoothie. Jag försökte desperat förklara att det inte är så fint med blåbär på tröjan, och om jag inte tvättar den snabbt kanske inte fläckarna går bort alls! Detta ledde till att tänderna inte skulle borstas, inte heller håret. Strumpor? Bah! Bara för det är 13, 3 grader kallt? "Jag vill inte va´på dagis" kom sen och höll på en kvart. (Och jo, jag giraff-förklarade allt om vad som händer om mamma inte får jobba och inte kan ta lön...).
Fem minuter efter att hon skulle ha varit på dagis sa jag:
– Vi kan ta bilen till dagis (det är 200 meter dit) och du får sitta utan bälte. I bagaget. 
Och se! Ungen glad och nöjd, påklädd, hår- och tandborstad och villig att gå till dagis. Jag skjuter giraffen i sank för all framtid och kör på mina hörnstenar i barnuppfostran: hot, mutor och utpressning.
Livsfarligt och miljövidrigt. Men ungen kom till dagis.

Inga kommentarer: