Summa sidvisningar

20 januari 2011

Ide

Jag läser om stackars Maria som inte får sova på nätterna för sin lilla kaka Sally, tre månader. Och lider så hjärtat vrider sig i bröstet av empati. Jag har två stycken som vägrat sova på nätterna. Det är egentligen nu, när den lilla är fyraåetthalvt som vi fått styrfart på sömnen. 
Allt blir lättare utsövd. Hjärnan funkar klockrent (well... ), jag uppfattar inte längre ungarnas fråga efter en smörgås som en uppgift jämställd med att klättra MountEverest, jag gråter inte helt omotiverat (om inte Celine Dions "Because you love me" anses som omotiverad gråtanledning) och jag måste inte tänka två gånger för att komma ihåg vad jag skulle göra med den tomma kaffekoppen (när jag står med kaffekannan i andra handen).
Jag somnade före elva igår. Och vaknade sju! Va? 
Nackdel: jag har inget att skylla på om jag fuckar upp saker. Så nu måste jag skapa mästerverk under dagen. Eller i alla fall stava rätt.

2 kommentarer:

Agneta sa...

Du, bli inte för perfekt nu bara. Vi älskar dig för att du är lite småknasig ibland! Fortsätt för guds skull med det! Annars kommer jag känna mig ensam om att vara korkad, och det vill jag inte.

Jenny Palm sa...

"För perfekt"! Hahahhahaaaahhhaaahhhaaaaaaaaaaaaaaaahhahahahahhahahahahahahahahahahhahahahaaaaaaaaaaahhahahahahaaaaaahahahahhhaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhaaaaaaaaaaaahahahahahaha!