Stora tösen hostar. Och tro mig, ingen hostar som hon gör. Sedan hon var tre år har hon hostat lungorna ur sig varje gång hon får en infektion. Nu låter det som om den där lilla kroppen går itu av ansträngning. I ena sekunden börjar jag nästan gråta av empati och medkänsla.
I nästa vill jag krossa näsbenet på henne och bara skrika: FÖR I HELVETE SLUTA HOSTA. Det gör mig inte till en snäll mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar