I dagens GP (kan inte hitta på det på nätet) läste jag en artikel om en tjej som heter Mia. För tio år sedan slutade hon att röka och för att mota bort det värsta suget började hon gå ut och gå. Idag springer hon maraton som värsta stollan.
Och då tänkte jag: Kan hon, varför skulle då inte jag kunna? Och om jag kan tänka mig det, kanske finns det fler som kan det?
Nu undrar jag om några av er kan tänka sig att anta utmaningen att springa Stockholm Maraton nästa år, 2012? Jag kommer inte göra det själv, det vet jag, men med sällskap är det en annan femma. Jag kan ta reda på hur man ska lägga upp träning och så vidare men vill veta om några vill haka på.
Den 14 maj 2012 är det dessutom 100 år sedan det ursprungliga maraton gick av stapeln. Och bara det är ju roligt.
Kom igen! Vore inte det världens roligaste utmaning?
20 kommentarer:
Tur du skrev Stockholm maraton, och inte Göteborgsvarvet, för varvet skulle jag nog, rent teoretiskt kunna fixa, men maraton är för långt för mig och mina knän och benhinnor. Men you go girl!
Det är det antagligen för mig med, men jag vill verkligen testa! Hoppas några nappar!
Du kan ju börja med tjejmilen annars... kram
Jo, men det känns som om maraton är lite coolare:-)
Låt mig fundera lite. Knät började knaka under en shoppingrunda på Kungsmässan i dag så jag vågar inte säga ja direkt. Men jag är sugen.
Åh det hade varit så jävla kul! Att se om det går. Vi skulle kunna göra detta superseriöst med egen blogg där vi lägger upp våra profiler och kanske något känt skomärke nära mig som sponsrar oss med prylar. "Från otränade till maraton på ett år". Sprid gärna detta!
Sälj in det till Amelia eller tv4 också Jenny. Du fd soffpotatis, jagrehab-case. Vi behöver en dvärg och nån med ätstörningar också.
(Det här inlägget är allvarligt.)
Ja men det här gör vi!
Men maraton? Vet du hur jäääädra långt det är?
Varvet är för kort eller? Det skulle jag annars kunna överväga. Fast det är ju inte lika coolt förstås.
Agneta: det är lite så jag tänker. Gbg-varvet kan man ta sig runt, även om det tar lååååång tid, gå lite, jogga lite. Men ett maraton! Det måste man specifikt träna inför, under lång tid. Det ÄR coolare!
Sofia: Japp! Det klart vi ska göra det! Jag ska bara klura ut ett vettigt koncept så tutar vi och kör. Jag återkommer i frågan!
Bra! jag gör inget utan ett koncept i grunden!
Synd att jag inte är dvärg eller har ätstörningar då. Störd är jag, men det kanske inte räcker? Låter onekligen som en väldigt bra idé i alla fall.
Singelmamman: Det räcker med att du är störd:-) Är du intresserad?
Nix, för långt. Men lycka till!
bravo :-)
Knivlisa: är du på?
Jag är också störd...men tyvärr alldeles för lat. Och det kanske dessutom inte skulle se så bra ut att springa maraton med en cigg i munnen...
Tina: Ett bra tillfälle att sluta?
SLUTA? Det har jag ens aldrig funderat över...än.
Hittat! Sorry...
Eh - njää. Jag kan tänka mig tjejmilen! :) Men över 4 mil känns aaaalldeles för långt. (jag kan inte ens springa en km som det är nu...)
Jag jag lovar att läsa, heja på och inspireras av din träning!
Skicka en kommentar