Vi ska lägga altantak. Och med "vi" menar jag dessvärre just det. Maken kommer inte lösa det utan min hjälp. Jag anar att jag ska stå på en stege (hjälp!) och putta in takskivorna så de kommer på rätt ställe. Och det regnar. Och är 15.3 grader varmt. Och han kommer tycka att jag gör fel. Och jag har höftsmärtorna från helvetet.
Men sen får jag ta en öl.
Och vi kommer ha tak till midsommar.
Bra så.
Men sen får jag ta en öl.
Och vi kommer ha tak till midsommar.
Bra så.
2 kommentarer:
Vid risk för regn på midsommar brukade vi (maken alltså) spika upp presenning som tak. Ibland en blå, ibland en grön, ibland en rejält orange!
Det slutade med att maken fick göra det själv. Men nu har vi nästan tak. Oh the joy!
Skicka en kommentar