Det verkar som det finns hopp

Lillan klafsade iväg till dagis idag, glad i hågen i sina nya regnkläder. Hon verkade inte ens avlägset bekymrad över att sommarlovet var slut. Och jag börjar få ner pulsen jag med, genom att göra det jag alltid gör. Skriva listor. Långa, långa listor om vad jag ska göra, vad som inte får glömmas bort, när det ska göras och hur. Känns tryggt.

Kanske att jag överlever jobbet även den här hösten.