Summa sidvisningar

26 augusti 2011

Ni vet, såna där ögonblick som man kommer minnas hela livet

Istanbul har 17 miljoner invånare fördelat på två världsdelar och cirka 150 kilometer. Den är hysteriskt. Folk överallt. Bilar överallt. Folk tutar, moskéerna låter med sina böneutrop. Det låter, luktar, smakar allt och överallt.
Men om man är på rätt plats. Vid rätt tillfälle.

Klockan är 05.00. Och Istanbul är tyst. Knäpptyst. Och solen har inte riktigt gått upp än.
Bosporen i soluppgång. Det går inte att förklara det hur magiskt vackert det är. I alla fall inte genom en sunkig mobilkamera med en trasig lins. Men tro mig, det är så vackert som nåt kan bli.

 Båt. Moln. Berg. Vatten. Och vackert som satan.


10 kommentarer:

Sus sa...

hERREGUD...JAG GRÅTER NÄSTAN HÄR. Caps på det.

så ofantligt vackert!

Jenny Palm sa...

Ja. Det var magiskt. Totalt magiskt. Jag får gåshud bara av att tänka på det.

Singelmamman sa...

Dit ska jag också åka, så fort jag får råd! Ser helt fantastiskt ut.

Ting sa...

Jag tror dig!

Jenny Palm sa...

Singelmamman: Gör det! Men skaffa en chaufför, för trafiken är inte att leka med kan jag meddela!

Jenny Palm sa...

Ting: Gör det! Verkligen! Galen, hysterisk, vacker, underbar, störd stad!

Ellen sa...

För några år sen var vi på byråresa (reklambyråer gör oftast ibland resor. Ibland= 1gång/år) i Istanbul.
Jag blev tagen men det är så stort så det går lixom inte att ta in allt på fyra dagar. Måste dit igen.

Sista dagen hade vi iaf hyrt en båt på Bospåren. Magiskt.

Jenny Palm sa...

Ellen, jag vet! Man behöver verkligen tid på sig där! Åh jag hade också velat åka båt på Bosporen. Det måste ha varit häftigt!

stort och smått sa...

Åh..... (allt jag kan säga!)

Jenny Palm sa...

Det tar lite andan ur en eller hur?