Summa sidvisningar

27 september 2011

Det tar ett tag men vi ska nog lära oss detta så småningom

Ni vet hur det var när man kom hem med första barnet, känslan av att inget, inget, inget fatta? Att hjärtat stannar när de skriker för man inte har en aning om varför? När man kör in ett bröst i munnen på dem bara för man inget annat har att ta till?
Det är exakt samma med en hundvalp. Eller ja, brösten har jag inte tagit till men känslan är den samma. Herregud, varför gnyr du lille vän? Är du hungrig? Vill du gosa? Leka? Sova? Bajsa?
Ledsen Bosse, jag fattar inte dina signaler än men we´re getting there.
Väl?
Favoritsysselsättningen, sitta på golvet nära mamma och få goss.

5 kommentarer:

Camilla sa...

Men gud i världen, han är så SÖT! Jag dör! Och förstår helt och hållet känslan du beskriver. Det är ju trots allt ett nytt litet liv ni har fått äran att ta ansvaret för liksom.

Jag måste fråga, eftersom jag drömmer om hund själv och funderar lite kring det praktiska runt att köpa hund - har ni semester nu när han har kommit, eller hur har ni löst det? Eller ja, du kanske har möjlighet att vara hemma och jobba iom att du frilansar, kom jag på.

Jenny Palm sa...

Camilla, tack, vi tycker förstås också att han är sötast i världen!

Jo, jag jobbar hemifrån till största delen av tiden. Hur andra gör vet jag inte, men jag utgår ifrån att man antingen får gå ner i tid eller ta semester ett tag. Det är superviktigt att man är hemma mycket i början, har jag förstått.

Singelmamman sa...

Jag smälter. Sån tur att jag inte bor nära och lockas till att köpa en sån jag med. Men det ska bli intressant att följa Bosses öden och äventyr.
:-)

Suzan-Niketävling på bloggen! sa...

Men shiiiiitt vilken cutiepie!!! *awww*

Jenny Palm sa...

Singelmamman: de är ohyggligt svåra att låta bli. Hade helst velat ha med mig hela kullen hem.

Suzan: Eller hur? De öronen är skapta för att jag ska köra in min näsa i dem.