Summa sidvisningar

3 oktober 2011

En fis sitter alltid fint

Så fort jag åker hemifrån får jag dödsångest för att saker inte ska funka och får behärska mig för att inte styra upp varenda liten detalj innan jag drar. Inte så att jag misstror maken, det gör jag verkligen inte, men jag känner mig GRÄSLIG.
Jag ringde hem med hjärtat i halsgropen, livrädd för att höra gråt och skrik i bakgrunden.
Maken svarar glatt och berättar att han hade grannskapet ungar hemma och spelade gitarr och sjöng sånger som handlade om alla barns eviga favorittema, bajs, prutt och fis. Ni fattar ungarnas lycka?

Slutsats: jag måste jobba borta mer.
Alternativt ta till mig lilltösens råd som hon gav mig för ett par år sedan "Mamma, du måste lära dig att snappla av".

4 kommentarer:

Livet innan Liten sa...

Haha, ja, det låter som om du kan behöva öva lite på att "snappla" av ;)

Jenny Palm sa...

Ja, jag fattar inte varför jag stissar upp mig så! Dumheter!

YKW sa...

Dirty Ol' Man!

Madlar sa...

Bläää, även jag är ett kontrollfreak med styva pekfingrar. MÅSTE jobba med det och kanske snappla av en aning.