Apropå mitt förra inlägg, det där om att jag inte kan hålla ens minsta mikrotanke inne i skallen för att liksom smaka på den innan jag skriker ut den, så borde jag inte skrivit det. Inlägget alltså.
För det visade sig bli en fantastisk lektion med solen skinande och världens goaste stämning som jag inte hade velat missa för allt i världen.
Fl´åt!
1 kommentar:
Hahaha!
Nej, jag skrattar inte för att jag känner igen mig. Inte alls. Inte.
Skicka en kommentar