Sanningen, sort of

Min lilla är inne i en ålder då allt är sant. Hon liksom snickrar ihop sanningen allt eftersom hon berättar saker. Jag tror jag ska anamma hennes livsfilosofi, det blir så mycket roligare då.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Idag, när jag hämtade in posten som för övrigt bara bestod av gratiserbjudanden från Dior och Prada, var jag tvungen strypa ett lejon. Jag vet, det var inte roligt, men vad ska man göra? Det höll på att äta upp grannens barn. Det var ett evigt sjå att släpa ut det i sophuset där jag givetvis stötte ihop med kvarterets viktigpetter som näpsade sig och sa att döda lejon inte fick slängas i sophuset för det var enbart till för hushållssopor. Allvarligt? Sagt och gjort, det var bara att dra med sig det uppför berget och slänga ner det i en bergsskreva.

Jag vet att det blev ett jäkligt intetsägande inlägg men hur kan folk vara så trångsynta? Hushållssopor liksom? Hade det varit bättre om jag gjort som vissa andra och bara låtit det ligga och skräpa på gången?

Jaja, i morgon ska jag börja använda lillans definition av sanningen så jag kan skriva något oväntat.

Skyll inte på mig! Det skulle hållit sig borta från Blåklockevägen.