Summa sidvisningar

19 september 2011

Är lite nervös inför morgondagen

För några veckor sedan satt jag och deppade över mitt jobb. Jag älskar att frilansa, det vill säga, inte ha någon chef. Jag älskar alltså formen för mitt jobb, dessvärre inte innehållet så mycket. Det var fyra år sedan jag sa upp mig för att köra eget och jag har inte ångrat det en sekund. Men. Att skriva enstaka artiklar, att inte ha något övergripande ansvar, att inte få vara med i strategiska beslut. Det saknar jag som token.
Tidigare har jag mest gått och gnällt över detta men inte gjort något åt det alls.
Tills för ett par veckor sedan alltså.
Jag skickade mejl till massor av uppdragsgivare och berättade vad jag ville göra. Det tog kanske en halv minut så ringde en kund till mig och sa: jag behöver en marknadschef. Vill du bli det?

Detta väcker massor med frågor och undringar och känslor. Först, sjukt smickrande att bli tillfrågad. Sen, men vill jag bli anställd? Sen, ja, massa praktiska frågor om när, och var och hur och hur mycket.

I morgon får jag svar, hoppas jag. För då ska jag upp till Stockholm på intervju, typ. Kan inte komma ihåg när jag var så förväntansfull senast.
Och inte heller när jag använde ordet "förväntansfull". Det är väl ett bra tecken?

5 kommentarer:

YKW sa...

Sicken grej, sicket drag. :-)

Sus sa...

Spark i baken!

Jenny Palm sa...

Sus: tack! Den kan behövas :-)

Mina dagar sa...

Det ÄR ett tecken!
Lycka till!

madlar sa...

Låter ju jättespännande. Det är väl bara att hoppa på o köra ett tag. Lycka till :)