Man behöver mål för bövelen (och ja, jag ska sluta säga för bövelen)

Nu ger jag mitt nyårslöfte. Det behöver inte alls vara nyårsafton för att man ska få lov att avge nyårslöften, så länge själv målgången av löften sker på rätt sida årsskiftet, i det här fallet 2011.

Mitt löfte är att gå ner till målvikt till den 13 maj. Och nej, det finns ingen riktig orsak till datumet. 13 maj is as good as any.
Det är 20 kilo på drygt fyra månader. Nu jävlar!

Gott Nytt!

Tema: Tre saker som skulle förändra världen

Min stora tjej har kommit in i åldern där frågor som "Varför finns det knark om det är farligt?" och "Hur kommer det sig att rika människor inte ger till fattiga?". Och att ge sig in i en debatt om marknadsekonomins svartaste sidor och förklara Världsbanken och korruption och så där ter sig en smula overkill. Istället ska jag rädda världen. Så med obegränsat med pengar skulle det gå till så här:

1. Starta ett bageri där hemlösa människor skulle få jobba med att baka bröd, sälja och behålla hela vinsten själva. Mat, jobb och stålar i ett slag, alltså.

2. Lägga grunden till en fond som skulle sponsra människor till göra saker som är norm-brytande. T ex: Är man en svart, muslimsk bög och vill jobba som dörrvakt kan man ansöka om bidrag för utbildningen här (alt. arvodet till en jävligt bra advokat som kan stämma krogarna som inte anställde vederbörande).

3. Ge mikro-lån till afrikanska och indiska kvinnor.

*borstar dammet av axlarna och konstaterar att jag än en dag gjort skäl för lönen*

Jag höll och höften gjorde nästan inget ont alls

Jo, jag känner mig gammal när dagens glädjeämne är: Jag kan träna utan att det gör ont i höften. Men jävlar vad skönt. Nu ska jag inte börja slarva med stretchen utan göra EXAKT som min personliga tränare säger. Beach 2011. Here I come.

Lurade! Det är inte jag! Det är Barbie.

Oh my God the stupidity

Får hon någonsin bli smutsig?

Tipstack till Maria H.

Come to mama

Eftersom jag och Boston Legal gjorde slut igår behöver jag något att trösta mig med. Och förstahjälpen låg i brevlådan.

Har skyhöga förväntningar på den här. Som tydligen ska vara den sista i serien.

Det kunde ha varit värre

Var hos min PT idag och la upp resten av mitt träningsprogram. Hade bara tappat ett halvt kilo på vägen, men fyra cm runt midjan, två runt låret och en runt armen och är minus en procent på kroppsfett. Inte mycket att skriva hem om - men det kunde ha varit värre.

Snyft, snyft

Jag har ett liv. Jag har ju det. Men ibland är det svårt att tro det eftersom jag så inihelvete lever mig in i de teve-serier jag tittar på. Nu har jag tittat på alla Boston Legal och sista avsnittet var förstås så elegant och smart och rörande att jag gråter som en unge med sönderslagna knän.

Men vad fan det går inte!

Nu är den snart slut, Boston Legal. Fördelen med att vara lite seg som jag är att man kan ladda ner hela smacket och knarka teveserie ohämmat  i flera veckor. Nackdelen är att abstinensen är brutal när det blir dags att avgiftas. Och att jag inser att min lilla crush jag har på James Spader (jo, jag vet att han har tantkinder men det spelar ingen roll. Sett The Secratary?) antagligen är över.

Snyft!

James Spader pre-tantkinder.

Som om jag vore 15 igen och på väg till rektorn

På måndag ska jag träffa min PT för en första uppföljning. Den kommer inte gå så bra eftersom jag bara kunnat träna tvååenhalv vecka istället för fyra. Och har dessutom inte varit så jävla noga med kosten. Det känns lite... gulp!... så där. Som om hon kommer skälla på mig och jag kommer känna mig en som uppläxad unge.

Placebo från Cloetta

Lillan, efter att ha busat i snön som en galning i mer än en timma:

– Mamma, jag tror jag är sjuk.

– Ojdå, men det går nog över.

– Nej, det gör det inte.

– Du kanske behöver Alvedon.

(Med mycket svag och knagglig röst):

– Jag tror jag behöver en skumtomte.

Glad att någon gillar det där vita

Sötast i stan. Vilken stad som helst.

Strike a pose.

Gör snöänglar fast i nån slags surrealistisk version.

"Kom hit du också mamma". Javisst. Eller inte.

Glad tjej i snön.

Arg tjej i snön.

Den onda mammans strategi

22.00. Båda ungarna sover. I alla fall ligger båda i sina respektive sängar och ingen gallskriker, gråter eller ropar på mig eller pappan. 

Jag sparkar nämligen upp ungarna tidigare än de behöver gå upp. I synnerhet den lilla som egentligen kan sova till halv nio men som numera tvingas ur sängen 07.00 då den stora ändå ska upp. 

Alltså, seger. Den första sedan jag fick barn. Det var tio år sedan.

I all ödmjukhet, menar jag

Dessa finnar

Gäsp, gäsp

Jag inser att jag slår in vidöppna dörrar men jävulen vad kasst Robinson är!

Kvack, kvack

Jag tror jag skulle vara väldigt bra på att vara rik. Snuskigt stenrik så där så jag skulle kunna bada i pengar.

Visst går det att se mig så här?

Saker jag tycker väldigt mycket om nu men som ändå inte är skumtomtar

Etylmorfinhydroklorid

Hostmedicinen Lepheton is da shit, mina damer och herrar. Å andra sidan förväntade jag mig inget annat. Jag menar, ett läkemedel med biverkningar som yrsel och hallucinationer måste ju bara funka.

Funktionella produktnamn

Mjuk fot ger mjuka fötter. Bra, tycker jag.

Krämer för external use only som man vill äta

Köpte ett testkit från Exuviance. Jag vet inte hur bra krämerna är för varje gång jag öppnar flaskorna blir jag helt förförd av doften och vill hälla ner krämerna i halsen.

Boston Legal

Vill vulgo-hångla-upp skaparen David E. Kelley för jag vet inte hur jag ska tacka honom på annat sätt. Herreminjävlagud, vad begåvat detta är. Denny Crane for president!

Bättre aldrig än sent

Jag firade aldrig kanelbullens dag så jag tog igen det idag. Genom att äta fem. FEM kanelbullar. Nu vill jag bara spy.

När man måste täcka det mest orangea

Idag var jag på kundmöte. Jag och mitt och orangea hår. Framför spegeln idag på morgonen ville jag maskera det värsta. Så. Vad göra? 

Mascara, kom jag på. 

Låt mig bara säga att jag var oerhört glad för att det inte regnade i Malmö. När jag var där, jag och mitt orangea hår med svarta mascaraslingor.

Jag ville ju bara att hon skulle säga: det är du värd

Jag meddelade min PT idag att det går inget vidare det här med käket. Resonemanget "Jag får äta kladdkaka för jag har tränat" bet inget vidare. För att uttrycka sig milt. 

Det lät mer i stil med: "Det där resonemanget håller inte, Jenny! Kosten är lika viktig som träningen".

Okej då.

Jag SKA tänka om och tänka rätt.

Snart.

Ibland undrar jag vad i helvete jag håller på med

Jag tränar sex dagar i veckan och det har gett mig jävligt ont i en höft. Den smärtan blir avsevärt värre av vissa rörelser som typ utfall. Därför, sa min PT, ska jag undvika den sortens träning så höften får vila. 

Vad gör jag? Jo. Jag går på Mage/rumpa/lår-pass där 80 % av övningarna är just exakta sådana som jag inte ska göra.

Normala människor hade sagt som det var till instruktören och gått upp på gymet istället. Men inte jag. Inte då. Jag biter ihop och fortsätter passet av rädsla att alla ska tänka "Typiskt att tjockisen ger sig".

OM någon nu hade tänkt det, vad i helvete spelar det för roll? Varför är det viktigt för mig vad okända människor ev tänker, eller inte tänker om mig? Och - uppenbarligen -  i sån utsträckning att jag hellre riskerar min hälsa än att riskerar att de tänker så.

Dessutom: Årets coolaste kundmöte i morgon är inställt.

Dessutom: Min fyraåring vägrar sova

Dessutom: Jag är orange.

Hej, Jag heter Jenny. Jag är en morot.

Saker jag inte trodde jag skulle göra men nu har gjort

Det började så här ...

... och sen så här...

... för att sluta så här. Orange hårfärg alltså.

Tänk vad det kan skilja mycket mellan "vill vara" och "är"

Vill vara.

Är. (I alla fall mentalt).

Som man brukade säga: tänk om inte om funnits

Jag är ganska duktig med träningen nu men detta med maten! Fan, att det ska vara så svårt att äta vettigt. Eller rättare sagt, att inte bara äta vettigt. Jag får i mig allt jag behöver men också en massa annan skit som jag definitivt inte behöver. Typ Plopp. Och rött vin.

Hur blir man matdisciplinerad - anyone?

Sunday beautiful Sunday

Sedan i måndags är söndagar min nya favvisdag. Då får jag nämligen vila, säger min slavdrivande PT. I morgon ska jag dricka mer vin än jag vill ha, bara för känslan att jag inte behöver träna dagen därpå.

Med risk för liv och lem

Nu är jag inne på dag fem på mitt nya träningsliv och det har gått över all förväntan. Eller ja, det har gått i alla fall. Idag står det 45 minuters intervallträning på schemat. Och jag har svinont i ett knä samt i båda höfterna. Normala människor hade vilat idag. Men jag tänker att alla andra kommer att tänka att jag bara använder som det svepskäl för att slippa träna så nu ska jag trotsa både ont och regn och ge mig ut ändå. Och det kan ju vara så att det onda släpper när jag väl börjar?