24 326...

... är antalet tecken jag skrivit på min bok. Harrejavvlar vad det går långsamt. Men det går!

The times they are a changing

Förr i tiden när jag skulle shoppa, kom jag vanligen hem med dyra underkläder, skor eller väskor. Idag var jag och shoppade. Detta är vad jag kom hem med:

En liten söt skruvdragare. De vanliga är så förbannat tunga att jag inte orkar hålla dem mer än två minuter åt gången. Men som kompensation för den här as-tråkiga shoppingen ska jag handla som en galning när vi åker till Milano om ett par veckor. På Prada.

Glad för det lilla

Nu har Glenn the Handyman gjort sitt och lämnat sin faktura och mitt hus. Nu kan jag nästan kissa utan att klättra över massa möbler som står i vägen, hallen går det åter att gå igenom utan att slå i knäna i skrivbordet och bäst av allt: I natt ska jag få sova i en säng. Min säng dessutom. Livet kan vara bra skönt.

Helvetes jävla skit del 2

Och som tillägg till mitt förra inlägg kan jag säga att jag dessutom blir jävligt missunnsam av att vara ledsen. Jag önskar ingen något gott när jag är sån här. Som om jag mår bättre av att andra mår kasst? Det GÖR mig till den idiot jag i min svartaste stunder tror att jag är.

Helvetes jävla skit

(Ja, jag inser att rubriken är gräsligt infantil och tro mig, inlägget går i samma anda).


Jag är 40 år gammal. Gift. Bor bra. Har goa vänner och fantastiska barn. Tjänar helt okej. Reser. Kan äta gott och mår på det stora hela bra.


Men så fort något går emot faller min självkänsla som en jävla sten.
"Varför slutar de att prata när jag kommer"? (För att samtalsämnet var slut kanske? Nej, det kan jag inte tro utan utgår från att det beror på att jag är en idiot som de just pratat skit om).
"Varför ringer inte redaktören?" (För att han/hon inte har jobb att lägga ut nu? Nej, det kan jag inte tro utan utgår från att det beror på att jag fuckat upp förra gången jag gjorde uppdrag och att de bara inte kan med och säga det till mig).


Nu idag fick jag ett mejl där man tydligt och distinkt lät meddela att jag inte gått i vidare i processen att bli mediacoach, ett uppdrag jag verkligen ville ha.
Och nu vill jag bara stortjuta. Varför? För jag är usel och inget kan! (Och det hjälper inte att jag redan på förhand visste att jag inte var kvalificerad).


Fan!


Tycker inte alls detta är kul. Passar nog inte som frilans. Vill bara vara anställd och omhändertagen.

Saker man hittar i en handsväska

Tänkte jag skulle få lite ordning på en av mina handväskor och vände upp och ner på den och då kom detta ut:

En plånbok, en hålslag, en puderborste, två sporrar (dock utan remmar, måste komma ihåg och köpa det), ett måttband, ett antal pennor, ett gäng lösa blad ur ett anteckningsblock, ett visitkort (inte mitt) en tandborste, några tuggummi, ett paket våtservetter, bilnycklar, husnycklar, BVC-boken, reklambroschyr från Desigual, två klubb-papper, en viktväktarbok, ett läppbalsam, några kvitton, en trasig glödlampa och ett plåster.

Om inte om hade varit

Jag har världens minsta pluttigaste företag som bisarrt nog just nu påverkas av en av världens största organisationer: NASA. En text som har deadline på fredag kan inte skrivas för att en person på NASAs pressavdelning ska intervjuas och hela NASAs pressavdelning är på konferens. Ibland känns världen väldigt, väldigt liten.

Nytt och konstigt men väldigt, väldigt bra

Normalt när jag åker till Stockholm hastar jag från Centralen, in i en taxi till ett möte. Från möte ett i taxi till möte två. Taxi från möte två till Centralen och hem igen med X2000. Här emellan brukar jag hinna med ett par tre öl, en halv dosa snus och tio cig. Idag såg Stockholmsdagen ut som följer:
Går från Centralen till möte ett. Går från möte ett till möte två. Äter lunch (utan att dricka öl eller snusa eller röka). Går till möte tre. Går till ex-chef och tar en fika (utan att snusa eller röka) för att sedan avrunda dagen med ett besök i St Clara kyrka. Som för övrigt var galet vacker. Och på en av bänkarna där inne låg en hemlös och sov vilket gjorde mig omotiverat glad. Inte att han var hemlös men att kyrkan var öppen för honom.
Dessutom 1: Jag har läst fyra timmar i Above Suspicion av Lynda da Plante.
Dessutom 2: Glenn var hemma i mitt hus och målade mitt kontor.

I väntan på Glenn

Mitt hus har förvandlats till ett lek- och bushus. Har svårt att tänka mig att någon till exempel har bättre förutsättningar för "Inte nudda golvet". Nu befinner sig alla möbler från stora tjejens rum (som egentligen är två rum) + vårt sovrum + mitt kontor i antingen hallen eller vardagsrummet. Eller bland det som ska till tippen. Det är inte roligt nu. Men på måndag kommer Glenn och hans kollega och börjar röja upp. 

Thank God for Glenn.

Det ser verkligen vidrigt ut. Detta är min hall.

Och mitt vardagsrum. Matsalsbordet och skänken är avlastningsytor.

Här brukar man normalt kunna gå för att komma till altanen. Det kan man förstås nu med, men får passera en säng (Järnudda, 400 kr inkl bäddmadrass IKEA) och ett skrivbord (Smådal, typ 500 kr IKEA).

Inga problem, vi gör så här änna

Mitt kontor är nu i hantverkar-offert-lämna-stadiet. Hantverkare går att dela upp i två kategorier oavsett inom vilket hantverk de arbetar:
1. De som inte ser några problem alls.
2. De som bara ser problem.


Det är antingen:
– Det här är inga problem änna man bara bre´spacklar här och så blir det fiint vettdu.
eller (och vanligare):
– Vettdu det här underlaget är änna inte å leka med. Det är helt omöjligt att få slätt och det räcker inte att bre´spackla.


Idag kom en från den sistnämnda kategorin och sa så här till mig när jag bad om offert: 
– Ja men vad fan folk ska ju ha offert om man så bara ska borra fyra hål. Det här är ju ett så litet jobb, det tar ju längre tid att skriva offert än att göra jobbet.
(Då hade jag ändå specat jobbet på förhand!)
– Men jag ska inte borra fyra hål, jag ska helrenovera fyra rum och tycker att jag har rätt att veta vad det ska kosta. Är du inte intresserad är det väl bättre att du går?


Jag kommer naturligtvis inte anlita honom. Men det värmer mitt skadeglada hjärta och tänka på att han sitter och skriver offerter till mig!

Ingen har använt den här hammaren till att slå hantverkare i huvudet med. Men det borde någon gjort.