Kära Magdalena Ribbing (eller vem tusan som helst som kan svara)

Jag är extremt lite vett och etikett och tycker att folk får komma klädda lite hippsan hoppsan så där på fester. Men en sak som jag undrar över allt mer är skofrågan. Det börjar kännas dumt att tassa omkring i strumplästen på fester tycker jag.

Men, hur göra? Ska man knalla in med stövlar? Eller ta med sig extraskor när man går bort? Är inte det väldigt mormor? Råd, tack!

Vad tycker ni om den här då?

Om det inte blir kul ikväll beror det i alla fall inte på att jag har en för liten ring.

Erkänn fin? När jag väl kommer ur mysbyxorna och raggsockorna kommer den kännas helt rätt.

Nämen....

... idag det är nyårsafton. Fast det kanske ni redan visste?

Dottern gillar också skor

Nej du. Du är tio år och ska beställa skor för sjutusen:-)

Jag kan ha beställt Europas coolaste stövlar

Fast mina är grå

Förfallet går alldeles för snabbt, part 2

40 minuter före spinningpasset skulle börja gick jag omkring och huttrade och bad till högre makter att de skulle ringa och säga att de ställt in det. Det skedde naturligtvis inte så det var bara att pallra sig iväg. Spinning är, för er som mot alla odds inte har testat, bland det jävligaste man kan utsätta sig för. Är man dessutom sjukt oladdad för att gå dit över huvudtaget blir det inte lättare, kan jag avslöja.

Galet jobbigt, sinnessjukt tråkigt - men jädrar vad skönt att jag gjorde det. Nu när det tagit slut. Jag klappar mig själv på axeln och börjar laga mat.

Förfallet går alldeles för snabbt

Tänk vad en vecka utan träning fast med massor av vin, mat och godis kan göra. I negativ bemärkelse alltså. Nu känns det inte särskilt troligt att jag ska överleva spinningen som börjar... oj, jag måste byta om. Återkommer!

(Glöm sotaren och djävulen) Är du inte snäll så kommer Billy Idol och tar dig

HJÄLP!

Jag har sagt det förr och säger det gärna igen: Helvetes skitvinter!

Var och köpte de sista klapparna idag och skulle ner för en backe och ta till höger. Vid backens slut har jag väjningsplikt och trafik som kommer från vänster. Nånstans i halva backen inser jag att bromsarna inte tar. Det är ren jävla isgata och jag kan bara hänga mig på tutan för att göra folk uppmärksamma på att jag inte kan stanna. Som tur är kommer inte så många bilar och trots att jag glider ut i gatan krockar jag inte.
Kan meddela att det är en oerhört läskig känsla när jag med full kraft inser att jag inte kommer hinna stanna - och inget kan göra åt det. Jag vill bara uppmärksamma alla vinterälskare att detta INTE skulle ha hänt i maj.

Fort för fan, vi måste gömma oss

Har övervåningen full av tioåringar. Såna brukar förr eller senare sätta upp "föreställningar" som de vill att man ska titta på. Det vill man inte.

Jag gör hellre detta än att tittar på en enda jävla teater till som en tioåring skapat.

Ömma bevis på kärlek från dottern

Jag messade äldsta dottern: Du vet väl att jag älskar dig jättemycket fining.

Jag fick tillbaka: Aa.

Detta går naturligtvis inte tolka på något annat sätt än "Jag älskar dig också min gosigaste mamma", eller hur?

Jag har hittat en öl

Den heter Bright Brew och har bara hälften så mycket kolhydrater som en vanlig pilsner. Står det på burken i alla fall. Så jag tycker att man får dricka två såna efter ett spinningpass. Men det är ju bara jag det.

1. Den smakar öl. 2. Den innehåller pyttelite kalorier = mums efter spinning.

Det är bara fyraåringen som inte bloggar

Fyra personer, tre datorer och en liten skrutt som än så länge nöjer sig med BR-katalogen.

Fy fan vad jag (nåja, maken lite också) är grym

Tada! Ett pepparkakshus som står upp. Och ser ut som ett hus! Tålamod, var visst lösningen. För det vita kletet som man sätter ihop allt med ska tydligen stelna innan man kan gå vidare. Nåväl. Pepparkakshus blev det. (Och knäck och marshmallowsgodis med!).

Ser ni så fint?

Varning: varningsskyltar

Åkte och tränade idag och passerade en tillfällig varningsskylt: Varning skogsavverkning. Det fick mig att börja grubbla lite. Bland annat grubblade jag på vad jag förväntas göra med informationen? För nu när jag vet att man avverkar skog i området, behöver jag då vara rädd för att få ett träd i huvudet? Och om så är fallet, hur ska jag undvika det?  Är det inte bättre att såga skog där träden inte kan ramla ner på folk, alternativt stänga av vägen helt om det finns risk för att de gör det?

She made my day

"Welcome to your past. Biatch". Sagt av den vassaste tungan i showbiz, Ellie Torres i Cougar Town, när hon slänger fram bilder på bästa kompisens pojkvän. Från en miss Florida-tävling.

Låt er inte luras av den bedårande skönheten. Ellie Torres i Cougar Town har en tunga som får rakblad att framstå som gosedjur.

Frilanslivet bara glamour och lyx

Idag skulle jag panikäta färdigkokt pasta och köttfärssås och skulle bara dutta på ketchup. För sent upptäckte jag att inte locket var påskruvat ordentligt. Så istället för att dutta  ketchup på maten, dödssprutade jag ner hela köket, kylskåpet, bänken och mig.

Sen åt jag kall pasta med för lite ketchup.

Och tre Paradischokladbitar. 

Nu ska jag skriva en artikel om blöjor.

Det är så mycket jag inte förstår

Den här mannen dejtar, enligt Aftonbladet, två kvinnor samtidigt. 

Mmmmm...

Jag heter Jenny. Jag är en sengångare.

Jag fattar inte varför jag drar mig så för att börja jobba när jag vet att jag är så jävla snabb och tycker det är så kul när jag väl kommit igång? Varför? Nu sitter jag här och har ont i magen över jobb som jag vet att jag kommer ha skrivit ihop före lunch - OM JAG BARA BÖRJAR.

Har jag missat något?

"Så klarar du julstressen" är nog den vanligaste rubben i kvällspressen i december. Det är något jag aldrig har förstått. För, mina vänner, det FINNS inget att stressa över! Det är bara lur. 

I december ska man till skillnad från någon annan månad göra följande saker:

- titta på ett par lussetåg. Tidsåtgång: tre timmar

- köpa och klä gran. Tidsåtgång: två timmar

- baka pepparkakor. Tidsåtgång: två timmar

- köpa julklappar. Tidsåtgång: fem timmar (eller på Jenny-tid: två timmar)

 

Totalt 12 timmar. Fördelade på 24 dagar. En halvtimme om dagen alltså. Och skulle det uppfattas som alltför betungande kan man sno lite av november. Det är ju dessutom inte åderlåtning eller utan-narkos-operationer vi snackar om utan ganska sympatiska uppgifter.

Äh, nu ska jag äta en skinkmacka. Och tänka på gott om tid jag har.

Meningar man inte trodde man skulle säga

Är inne på ett fullproppat BR, banar mig fram till expediten, häver mig över disken och frågar: Har ni trehuvade drakar som spyr eld?

Ungarnas kusin som är pojk (nähä?) och fem år önskar sig en sån här.

Effektivitet is my middle namn

10.17: Jag parkerar bilen på takterassen utanför Allums shoppingcenter

12.37: Jag kör in bilen i garaget hemmavid - med julklappar till varenda en i hela släkten (förutom mina barn) och en ICA-handling i bagaget.

Nu har jag bara min egna barn kvar att köpa till.

Alla fundamentalistiska viktväktare, personliga tränare och andra hälsofreak, blunda nu

Receptet på världens godaste päron paj, Evas päronpaj.

Pajskal:

3 dl vetemjöl

1 dl socker

1 tsk bakpulver

175 g smält smör

Fyllning:

4-5 riktigt mogna päron, eller burkpäron, väl avrunna

1 burk creme fraiche (fullfett)

2-3 matskedar vaniljsocker (OBS! Det är matskedar, inte teskedar)

Citronsaft

3-4 äggulor

Gör så här:

* Sätt ugnen på 200 grader

* Blanda de torra ingredienserna

* Häll på det smälta smöret och blanda väl

* Tryck ut pajdegen på en plåt (med höga kanter)

* Skala päronen och halvera dem

* Lägg päronhalvor på pajdegen och droppa lite citron på varje.

* Blanda creme fraiche, vaniljsocker och äggulor och häll mellan päronen i formen.

* Grädda i 200 grader i 25-30 minuter

* Servera ljummen eller kall med glass eller vaniljsås

Päronpaj och 80-tal

En sak jag tycker väldigt mycket om: päronpaj. Idag gjorde jag päronpaj till dessert när släkten kom på middag för att fira min och Martins födelsedagar. Om någon undrar, kan jag meddela att den är så god att man aldrig vill äta något annat.

En sak jag tycker väldigt lite om: 80-talet. Några kompisar på FB är på 80-talsfest idag och när jag ser bilderna därifrån inser jag hur provocerande gräsligt 80-talet var klädmässigt. Verkligen... "Äh, men är det MÖJLIGT att jag tyckt det var snyggt någongång".

Så här såg vi ut! På riktigt. Jag känner inte de på bilden (som är snodd från http://www.andreaolofsson.se/#page4) men så här såg vi ut. Gode Gud!

Hähäöhäääää

Jag tror inte de märker nåt. Jag inbillar mig att de gillar att vara hemma hos oss. Fast det är skitigt.

I´m a master of disguise

Mitt hem är alltid ostädat. Och nu har maken gått grannskapet runt och bjudit in alla på ett slags glögg/vin/öl/vodka och tranbärs-fest. Och let me tell you. Finns det något jag är bra på så är det att få skitiga hem att se städade ut på tvååenhalvsekund. Bring it on!

Kom ihåg var ni hörde det först

Lovina vill bara meddela att:  Viuo I 6UIEE57IP6IYWWT4EIT4I5335TU4757R343E374E354E5EETZ2EDRQ4wrgjkkhgkdxw te 263e2wwq612 §§6udijdyfieWUQ2                      §§§§§§§11X DDDLKSFSJN666KS 6555M                                                 

---

En jävla frilansare till goes bakblogg (del 3 av 3)

Fy fan vad vi är bra på att baka! Visserligen sitter de ihop men de går ju att dela, eller hur? Skitsnygga, tycker vi!

Oh my, vad jag är huslig.

En jävla frilansare till goes bakblogg (del 2 av 3)

1. Man måste tydligen ha en brödkavel när man bakar lussekatter. Det hade vi inte. Trodde vi. Men vi hittade en på sin plats jämte durkslaget.

2. Vi bakar och spelar Kurt Olssons julmusik. Fan, vilken supermorsa jag är!

3. Det luktar fortfarande som nån spillt ut dåligt vin i mitt kök. Hoppas inte jästen var kass?

"Snälla, slicka inte på fingrarna när du bakar". Det gick väl så där.

"Mamma, degen är jättekletig, det går inte". Jodå. Det stod i receptet att den skulle vara kletig.

Först var den borta. Sen gick den sönder. Det är fan i mej ingen picknick att baka.

Till och med lillan börja få nog av deg.

Tja, vad säger man? De är gjorda mer av kärlek än av kunskap.

Sniff, sniff

Fan, det luktar misstänkt mycket jäst i mitt kök. Varför gör det det?

Lussebullar goes Viktväktare

Under tiden som vår utan-saffran-deg jäser, ska jag lägga in receptet på min Viktväktar-sida för att se hur många miljoner points en bulle är.  Hela smeten visade sig vara 136 points, vilket motsvarar 4, 6 dagars totala kaloriintag för mig. Men EN bulle var fyra points. Bra där!

En jävla frilansare till goes bakblogg (del 1 av 3)

Vi ska baka lussebullar och trotsade 15 graders kyla för att handla allt till degen. Kom hem utan saffran så det får bli lussebullar utan saffran. (Kan man säga så förresten? Eller är det lite i stil med "Vi skulle ha dop men glömde barnet"?). Kan man ta gurkmeja kanske? För färgen liksom? Äh, chansar inte på det.

Bortsett från att bilden inte gick att rotera, ser det dessutom ut som om deg/smeten fått nässelutslag... Ska det vara så?

Men Lovina verkar få ordning på den.

Se! Visst ser det ut som riktig deg? Eller ja, minus det gula från saffran dårå. Nu ska den jäsa. Återkommer!

Jaja, även den bäste kan ha fel

Jag vet att jag alltid säger att snön och vintern är gräslig. Men till och med jag måste erkänna att detta är en ganska schysst vy:

Fin utsikt från kontoret va?

Familjen Toks kvällsnöjen

Igår skulle förstås hela familjen testa sandsäcken. Tråkigt att alla fyra ser ut som tokar. Men kul var det!

Mamma Tok. (Nej, jag står inte på knän även om det ser ut så)

Pappa Tok, som i alla fall har fördelen av att slå på sandsäcken och inte bara titta på den.

Lillasyster Tok. What?

Storasyster Tok. Som mest ser ut som en zombie.

Måste få slå ett slag för Apoteket (nu när jag inte kan slå på min fina sandsäck)

Jag har letat efter en bra hudvårdserie hur länge som helst. Jag har plöjt igenom allsköns jädra märken och lagt ut tusentals kronor på något som får min hy mjuk. Och så hittade jag det - på Apoteket! Burkarna är plastiga och inte alls nåt fina att titta på, och krämerna luktar inte gott. Men Gud vad bra de ÄR! L300 för torr hy. Lööööving it! Ansiktsvatten, dagkräm och nattkräm, in alles: 350 spänn!

Bäbisfula burkar i plast med himmelskt bra innehåll som passar för små plånkor.

Tvära kast i tillvaron

Idag ska jag ska skriva om biobränsle för flygindustrin. Och potträning. Dock inte för flyget.

Eye of the Tiger

Titta vad jag fick på min 41-årsdag av mannen och ungarna! Så oväntat. Och så väldigt roligt. Än ligger den som synes på golvet för vi har inte bestämt var vi kan hänga den. Det kliar i armarna att få tjonga till den! Och en väldigt bra grej till fick jag: en sovmorgon. Efter frukost på sängen och sång och levande ljus och fysiska presenter tog Martin hand barnen och jag gick och la mig igen. Bara en sån sak!

Sandsäck som bara väntar på att få stryk!

Inte vet jag varifrån den lila färgen kommer

Det finns lila i den här bloggen numera. Den tycker jag inte om. Men har ingen aning om hur jag ska bli av med. Jag lär mig nog att leva med den. Kanske.

Vill ha, vill ha, vill ha

Var hittar jag filmaffischen till Dunderklumpen, tror ni?

Jag blir riktig förundrad över mig själv

Jag öppnade skafferiet. Igen. Och såg pepparkaksburken. Igen. Men stängde och beslöt mig för att göra mitt styrketräningsprogram i stället. Vad ger ni mig för den då?

Missriktade hot

Äldsta dottern: Mamma, kan du fixa tandborsten till mig?

Jag: Javisst.

Dottern: Men MAMMA jag gillar inte den här tandkrääääääämen.

Jag: Nu tar du den tandkrämen eller så får du inte över huvudtaget borsta tän... Okej. Vänta lite, jag kommer snart.

18250 gånger

Det slog mig plötsligt att jag sjungit Byssan lull, När trollmor har lagt sina elva små troll, Sov du lilla vide ung, Nu i ro och Vem kan segla varje kväll i tio års tid. Det blir 3650 gånger. Och ska man räkna varje sång för sig blir det alltså 18 250.

Jag vet inte ens hur jag ska hantera såna siffror.

PS: Jo. Det har självklart funnits kvällar då jag inte lagt barnen och därmed inte sjungit. Men det har också funnits jävligt många kvällar då jag sjungit dem flera gånger.

Klockan är 20.22 och jag vill bara sova

I lördags var jag på tjejmiddag och delade stuga med Sofia Eriksson. Bortsett från massa andra goda egenskaper är hon också en mycket tyst sovare. Så tyst att jag nästan trodde hon hade dött på natten. När jag väl försäkrat mig om att hon fortfarande levde, ville jag byta ut hela min familj mot henne. I alla fall nattetid. För fy fan vad jag är trött på att inte få sova på nätterna. Ge mig en natt då ingen spyr, hostar, går eller pratar i sömnen, ropar på mig eller allmänt väser, fnyser eller gnyr. Nu. Tack.

Den här björnen ser pigg ut i jämförelse med mig.

Vissa kamper kan man bara inte vinna

Både jag och maken fyller år i veckan och på lördag har vi släkten på middag. Jag hittade det här receptet som jag tycker verkar gott. Äldsta dotter lät naturligtvis meddela att hon inte kommer att tycka om det och jag frågar: Men du gillar kyckling? (Ja), ruccola? (Ja), valnötter? (Ja), creme fraiche? (Ja) och pasta? (Ja). 

HUR är det då möjligt att du inte ska gilla kombinationen?

Svar: Det ser äckligt ut.

Suck!

Jag vet inte vad bara att

Nu ska jag lära mig nya saker. Jag ska bli riktigt jävla duktig på att ... Ja, vaddå? Kom gärna med tips och råd. Gärna något som är relaterat till jobbet.

Ett nej är alltid ett nej. Eller konsekvens är grunden i all barnuppfostran

Klockan 11.26: Nähää du, nu får du banne mig inte äta våfflor till lunch en dag till!

Klockan 11.38: Vassego Smulan. Smaklig måltid.

Men jag får väl pluspoäng för att jag gjorde dem på fullkornsmjöl?

Saker jag gör en ledig fredag nuförtiden (men kom igen!?)

Gosar med morgonvarm fyraåring.

Rensar avlopp.

Sorterar tvätt.

Tömmer diskmaskin, vilket för övrigt är den tråkigaste hushålssysslan jag vet och som jag med glädje brukar spara till maken.

Tittar på barnprogram.

Bra så in i Hellsingland

För några dagar sedan skrev en av min favoritbloggerskor, Anna Winberg, om Lennart Hellsing och hur mycket hon tyckte om honom. Jag kan inte annat än att hålla med. Igår när jag skulle natta lillan snubblade jag dessutom över den här gamla godingen: 

En av den mest begåvade (barn)böcker jag läst.

Med underbara "vi förstår att barn kan titta på andra bilder än runda söta Disneyfigurer"-illustrationer. Tack Fibben Hald.

Bevis på författarens begåvning: "Men ett ägg är inte tomt, det är fullt - av något som ska bli något. Och det, som skulle bli något, låg där och tänkte på vad det skulle bli när det blev stort - om det blev stort. Stort ville det bli. Alla vill bli något stort - i alla fall något större"

Sån vill jag också bli

Nu såg jag min favorittant gå förbi utanför kontorsfönstret. Hon kan vara tusen år gammal och går med rullator. Men hon går! Hela tiden. Och ler och hejar snällt på alla hon ser (snällt, inte som i bemärkelsen "rättshaverist" eller "jag plockar tomburkar och pratar med Gud", utan snällt som i rart). Skitfräckt klädd, uppdaterad på nyheter (jo, jag har pratat med henne) och bara så jävla på. LÖÖVING it!

Snipp, snapp, snut så var stretchen slut

Jag gör på uppmaning från min PT massa stretchövningar för höfterna och när jag låg där på golvet fick jag sällskap av lillan. Jag avslutar stretchen med att stå på alla fyra och skjuta rygg varpå lillan frågar:

– Stressar vi nu mamma eller tittar vi bara på våra snippor?

Å nej

Kan lillan gå själv hem från dagis tror ni?

Så dödar man en giraff

För länge sedan läste jag freds- och konfliktlösning på Göteborgs universitet. Där fick vi lära oss om Giraffspråket. Giraffen, med stort hjärta och lång hals, ska symbolisera empati och överblick. Grejen med giraffspråket är att man på ett empatiskt sätt ska kommunicera med sin omgivning så 1. ingen blir sårad, 2. man når fram med det man vill ha sagt. Detta ska vara särskilt effektivt på barn. Den grundläggande tanken är att om man förklarar VARFÖR man vill att barnet ska göra på ett sätt eller annat, kommer barnet att förstå detta och agera utefter föräldrarnas vilja.

Nån som anar att giraffspråkets grundare var barnlös?

Idag inleddes dagen med att lillan ville ha sin turkosa älsklingströja - som var helt insmetad med gårdagens bär-smoothie. Jag försökte desperat förklara att det inte är så fint med blåbär på tröjan, och om jag inte tvättar den snabbt kanske inte fläckarna går bort alls! Detta ledde till att tänderna inte skulle borstas, inte heller håret. Strumpor? Bah! Bara för det är 13, 3 grader kallt? "Jag vill inte va´på dagis" kom sen och höll på en kvart. (Och jo, jag giraff-förklarade allt om vad som händer om mamma inte får jobba och inte kan ta lön...).

Fem minuter efter att hon skulle ha varit på dagis sa jag:

– Vi kan ta bilen till dagis (det är 200 meter dit) och du får sitta utan bälte. I bagaget. 

Och se! Ungen glad och nöjd, påklädd, hår- och tandborstad och villig att gå till dagis. Jag skjuter giraffen i sank för all framtid och kör på mina hörnstenar i barnuppfostran: hot, mutor och utpressning.

Livsfarligt och miljövidrigt. Men ungen kom till dagis.

Kära fru övertandläkare, lighten the fuck up

I dagens GP (hittar det inte på nätet) är det nån jävla övertandläkare som uttalar sig om chokladkalendrar:

"Mina barn har aldrig fått en chokladkalender. Inte för att jag tror att den lilla chokladbiten kan skada tänderna, det är för liten mängd, men det ger fel signaler om godis". 

Vilka signaler, undrar ju vän av ordning? Är det en "I och med att ni öppnar julkalendern är det okej att äta ohämmat med godis varje morgon före frukost resten av livet"-signal? Och i så fall, kan inte den präktiga övertandläkaren prata med sin barn? 

Men för att visa att hon är lite wild&crazy hon med, tycker hon att det är bra om barnen äter upp all choklad på en gång (för alla som läst Bamse vet att det är bättre att äta allt godis på en gång än att småäta) och att man då kan "bli lite låtsasarg på dem". 

Jesus, finns det inga gränser?