22.41. Vid den här tiden i morgon äter jag en sen middag i Milano

Pilutta er. Jag käkar italienskt i Italien när ni läser detta.

Det här spär på mina fördomar om italienare

Den här sidan kan vara den konstigaste jag varit inne på. Varför skriver man "Vai al sito ufficiale" och "The offical webbsite" när de båda ändå leder till identiska sajter. På italienska.

Har absolut inte en enda jävla aning

Det blev väldigt små bokstäver i mitt förra inlägg. Anledningen till det är, och kommer med stor sannolikhet att förbli, helt okänd.

När folk är just precis så som man tror att de är

Måste bara delge dagens schysstaste citat: " Förr var maten äkta. Inte som idag då allt ska vara plastat, könlöst och rödlappat. Det har blivit helt hysteriskt".

Leif Mannerström, lika go och mysig som man tror. Och han gillar snaps.

Jag blir prisad och ni blir straffade med meningslöst vetande

Nämen å! Jag har blivit belönad med Beautiful Blogger Award av Maria, ett sånt där snurra-runt-bland-bloggar-pris. Instruktionerna är som följer: Lägg in Awardets bild, skriv sju saker om dig själv som du tror att folk kanske (inte) vill veta, samt länka till sju andra bloggar.

Sagt och gjort!

Bilden. 

1. Jag har snott vattendrivande medel av en tant när jag jobbade inom hemvården när jag var 16 år, för jag hade hört att det var bra som bantningsmedel.

2. När jag var 12 år blev jag frälst i Missionkyrkan i hembyn Solberga i Småland. Hade dödsångest hela natten och var bombsäker på att jag skulle hamna i helvetet, eftersom jag faktiskt inte trodde på Gud. (Ni fattar vad lite det finns att göra i en by i Småland, va?)

3. En gång har jag ramlat mitt i ICA med hela famnen full med chips och ostbågar och Cocacola. Jag låg där i en hög och försökte hitta på ett sätt att bevara värdigheten. Det är svårt när kolsyran pyser runt en.

4. När jag gick sjuan slog min träslöjdslärare en planka i huvudet på mig så den gick i två delar. Pappa ringde och tvingade honom att be om ursäkt. Det tog en vecka innan han faktiskt gjorde det.

5. Jag har liftat ensam i Los Angeles. Den 4 juli. Det gick bra. (Det är dock inget jag skulle rekommendera)

6. Jag har rökt gräs i en morot. (Vill gärna förtydliga att det är ett brott som för länge sedan är preskriberat, det skedde inte igår.)

7. Jag tror att Ciran Hinds kan vara Jordens läckraste karl.

Och så kommer sju bloggare. Några av dem vet inte om min existens, men de kanske tycker det är kul ändå? Agneta, Angelica, Maria, Sofia, Anna, Moa och Karin

Varför i helvetet?

Kom just på hur mycket jag saknar norra Europas bästa blogg "Tidningen Varför" som helt omotiverat la ner. Det var en viktig blogg. FUCK, jag saknar.

Stora tjejen är på kändismaskerad

Den bleka kopian.

Originalet från 1983.

 

 

Gud vilken härlig lista jag fått från alla bokälskare på FB

Omvänd, Göran Skytte. Tipstack Monica Rossing.

Radhusdisco, Morgan Larsson. Tipstack till Monica Rossing.

När kalla nätter plågar mig med minnen, Jessica Andersson. Tipstack till Cecilia Sjöberg.

Please kill me, Legs McNeil och Gilligan McCain. Tipstack till Nanna Jamshidi.

Snabba cash, Jens Lapidus. Tipstack till Elin von Remme.

American wife,  Curtis Sittenfeld. Tipstack till Sofia Eriksson.

Blonde, Carol Joyce Oates. Tipstack till  Lotta Bävman.

Mitt namn skall vara Stig Dagerman, Björn Ranelid. Tipstack till Peter Ahlgren.

Marshmallows till frukost, Dorothy Koosom. Tipstack till Lotta Nordgren. 

Kalvalier & Clays fantastiska äventyr, Michael Chabon. Tipstack till Niklas Jendeby.

Varför jag inte är på bokmässan som alla andra

Här var det tänkt att det skulle stå något catchy och fräckt om varför jag inte är på bokmässan. Det skulle liksom verka som att jag är lite coolare än alla de stackars jävlarna som är där och trängs just nu. 
Men jag kommer inget på. 
Fan, jag vill ju också vara på bokmässan.

Diaboliska barn med dolda (?) agendor

Tioåringen:
– Mamma, jag har vikt ihop tvätten och lagt i en ny i maskinen. Jag vill bara visa att jag kan ta ansvar.
Mamman:
– Vad vill du ha nu?
Tioåringen:
– En kanin. Snäääääääääääääällla?!

Söt. Men gör sig bäst död, flådd och stekt.

Lika som bär

Stenografi.

Mina anteckningar.

Det var ju tråkigt att jag inte lärt mig skriva än

Jag kan inte skriva för hand. Trots att jag jobbat som journalist nu i 12 år finns det ingen möjlighet i hela världen att jag kan läsa mina egna anteckningar. Först och främst har jag en handstil som en svagbegåvad treåring. Och för att addera till misären är jag dessutom svindålig på att just ta anteckningar. 

Några exempel från en intervju i veckan:

"Annorlunda och tio år" 

"Emballage" och en pil ner till ordet "E-handel"

"Det måste tala för sin egen sak" Oj, en fullständig mening. Men i vilket sammanhang? VAD är det som ska tala för sin egen sak?

"14-15 ton i lager"

"Ej i Kina, bokpapper" (och sen tror jag att det står) "naturell". Eller kanske nominell?

"Har haft, sept -79, kunden"

Hur tänkte jag här tror ni?

Ganska ofta förstår jag inte alls

När jag sa till min lilla skrutt idag att hon skulle lägga sig föreslog hon istället att vi skulle baka kanelbullar. Svaret blev föga överraskande ett nej. Då skulle hon "bara göra en grej först". Vad, ville hon inte berätta men det var viktigt.
Resultatet:

Den akuta uppgiften som fyraåringen skulle slutföra innan hon kunde sova.  Vira ett måttband runt ett av benen på köksbordet.

Hetsläsning, är det ett missbruk?

Jag missbrukar saker. Vin, nikotin (fast inte längre), mat, godis, ja, pretty much anything. Mitt senaste missbruk är böcker. Lynda la Plantas böcker om Anna Travis för att vara specifik. Nu är jag inne på femte boken på ... en vecka? Jag sover inte, äter inte, försummar allt och alla bara för att läsa.
Den jag läser nu, Silent Scream, kan jag inte bedöma alls. Tycker jag inte att den håller samma klass som de tidigare för att den de facto är sämre, eller för att jag har streckläst böcker som kanske mår bäst av tillgodogöras i doser? Fan, då har jag faktiskt förstört böckerna själv ju! 
Ska nog starta AH, Anonyma Hetsläsare.

Böcker som inte ska bulimiläsas.

Töntigt en dag som denna

Så fort jag publicerat mitt förra inlägg insåg jag att jag nog i stället borde ägnat mig åt viktigare saker. Som att gråta över att jag bor i ett land där partier SD finns representerade i riksdagen. *skäms*

Älskar att säga A utan att säga B

Imorgon ska jag göra en hemlig grej. Trots att jag är drygt 40 år gör det mig rasande nöjd att kunna säga så. Att jag ska göra en hemlig grej. För då tänker jag att alla som läser det omedelbart undrar vad i helvete jag ska göra, och så får jag inte säga det eftersom det är en hemlis och så blir alla galna.
Men för att ta ner mig själv på jorden så ska jag också skriva en artikel om ett pappersbruk.

24 326...

... är antalet tecken jag skrivit på min bok. Harrejavvlar vad det går långsamt. Men det går!

The times they are a changing

Förr i tiden när jag skulle shoppa, kom jag vanligen hem med dyra underkläder, skor eller väskor. Idag var jag och shoppade. Detta är vad jag kom hem med:

En liten söt skruvdragare. De vanliga är så förbannat tunga att jag inte orkar hålla dem mer än två minuter åt gången. Men som kompensation för den här as-tråkiga shoppingen ska jag handla som en galning när vi åker till Milano om ett par veckor. På Prada.

Glad för det lilla

Nu har Glenn the Handyman gjort sitt och lämnat sin faktura och mitt hus. Nu kan jag nästan kissa utan att klättra över massa möbler som står i vägen, hallen går det åter att gå igenom utan att slå i knäna i skrivbordet och bäst av allt: I natt ska jag få sova i en säng. Min säng dessutom. Livet kan vara bra skönt.

Helvetes jävla skit del 2

Och som tillägg till mitt förra inlägg kan jag säga att jag dessutom blir jävligt missunnsam av att vara ledsen. Jag önskar ingen något gott när jag är sån här. Som om jag mår bättre av att andra mår kasst? Det GÖR mig till den idiot jag i min svartaste stunder tror att jag är.

Helvetes jävla skit

(Ja, jag inser att rubriken är gräsligt infantil och tro mig, inlägget går i samma anda).


Jag är 40 år gammal. Gift. Bor bra. Har goa vänner och fantastiska barn. Tjänar helt okej. Reser. Kan äta gott och mår på det stora hela bra.


Men så fort något går emot faller min självkänsla som en jävla sten.
"Varför slutar de att prata när jag kommer"? (För att samtalsämnet var slut kanske? Nej, det kan jag inte tro utan utgår från att det beror på att jag är en idiot som de just pratat skit om).
"Varför ringer inte redaktören?" (För att han/hon inte har jobb att lägga ut nu? Nej, det kan jag inte tro utan utgår från att det beror på att jag fuckat upp förra gången jag gjorde uppdrag och att de bara inte kan med och säga det till mig).


Nu idag fick jag ett mejl där man tydligt och distinkt lät meddela att jag inte gått i vidare i processen att bli mediacoach, ett uppdrag jag verkligen ville ha.
Och nu vill jag bara stortjuta. Varför? För jag är usel och inget kan! (Och det hjälper inte att jag redan på förhand visste att jag inte var kvalificerad).


Fan!


Tycker inte alls detta är kul. Passar nog inte som frilans. Vill bara vara anställd och omhändertagen.

Saker man hittar i en handsväska

Tänkte jag skulle få lite ordning på en av mina handväskor och vände upp och ner på den och då kom detta ut:

En plånbok, en hålslag, en puderborste, två sporrar (dock utan remmar, måste komma ihåg och köpa det), ett måttband, ett antal pennor, ett gäng lösa blad ur ett anteckningsblock, ett visitkort (inte mitt) en tandborste, några tuggummi, ett paket våtservetter, bilnycklar, husnycklar, BVC-boken, reklambroschyr från Desigual, två klubb-papper, en viktväktarbok, ett läppbalsam, några kvitton, en trasig glödlampa och ett plåster.

Om inte om hade varit

Jag har världens minsta pluttigaste företag som bisarrt nog just nu påverkas av en av världens största organisationer: NASA. En text som har deadline på fredag kan inte skrivas för att en person på NASAs pressavdelning ska intervjuas och hela NASAs pressavdelning är på konferens. Ibland känns världen väldigt, väldigt liten.

Nytt och konstigt men väldigt, väldigt bra

Normalt när jag åker till Stockholm hastar jag från Centralen, in i en taxi till ett möte. Från möte ett i taxi till möte två. Taxi från möte två till Centralen och hem igen med X2000. Här emellan brukar jag hinna med ett par tre öl, en halv dosa snus och tio cig. Idag såg Stockholmsdagen ut som följer:
Går från Centralen till möte ett. Går från möte ett till möte två. Äter lunch (utan att dricka öl eller snusa eller röka). Går till möte tre. Går till ex-chef och tar en fika (utan att snusa eller röka) för att sedan avrunda dagen med ett besök i St Clara kyrka. Som för övrigt var galet vacker. Och på en av bänkarna där inne låg en hemlös och sov vilket gjorde mig omotiverat glad. Inte att han var hemlös men att kyrkan var öppen för honom.
Dessutom 1: Jag har läst fyra timmar i Above Suspicion av Lynda da Plante.
Dessutom 2: Glenn var hemma i mitt hus och målade mitt kontor.

I väntan på Glenn

Mitt hus har förvandlats till ett lek- och bushus. Har svårt att tänka mig att någon till exempel har bättre förutsättningar för "Inte nudda golvet". Nu befinner sig alla möbler från stora tjejens rum (som egentligen är två rum) + vårt sovrum + mitt kontor i antingen hallen eller vardagsrummet. Eller bland det som ska till tippen. Det är inte roligt nu. Men på måndag kommer Glenn och hans kollega och börjar röja upp. 

Thank God for Glenn.

Det ser verkligen vidrigt ut. Detta är min hall.

Och mitt vardagsrum. Matsalsbordet och skänken är avlastningsytor.

Här brukar man normalt kunna gå för att komma till altanen. Det kan man förstås nu med, men får passera en säng (Järnudda, 400 kr inkl bäddmadrass IKEA) och ett skrivbord (Smådal, typ 500 kr IKEA).

Inga problem, vi gör så här änna

Mitt kontor är nu i hantverkar-offert-lämna-stadiet. Hantverkare går att dela upp i två kategorier oavsett inom vilket hantverk de arbetar:
1. De som inte ser några problem alls.
2. De som bara ser problem.


Det är antingen:
– Det här är inga problem änna man bara bre´spacklar här och så blir det fiint vettdu.
eller (och vanligare):
– Vettdu det här underlaget är änna inte å leka med. Det är helt omöjligt att få slätt och det räcker inte att bre´spackla.


Idag kom en från den sistnämnda kategorin och sa så här till mig när jag bad om offert: 
– Ja men vad fan folk ska ju ha offert om man så bara ska borra fyra hål. Det här är ju ett så litet jobb, det tar ju längre tid att skriva offert än att göra jobbet.
(Då hade jag ändå specat jobbet på förhand!)
– Men jag ska inte borra fyra hål, jag ska helrenovera fyra rum och tycker att jag har rätt att veta vad det ska kosta. Är du inte intresserad är det väl bättre att du går?


Jag kommer naturligtvis inte anlita honom. Men det värmer mitt skadeglada hjärta och tänka på att han sitter och skriver offerter till mig!

Ingen har använt den här hammaren till att slå hantverkare i huvudet med. Men det borde någon gjort.